Lojsan

Har ju lovat er att berätta om förlossningen. Efter att jag har fått L&L så har jag skrivit ner allt jag har kommit ihåg om förlossningen i ett brev till dem. Kan vara kul för dem att läsa när de blir stora. (Tror jag)

Astrid skulle ju ha kommit till oss den 27/5, men ingen av mina barn har ju lytt mig förut så varför skulle hon???

När jag hade gått 12 dagar över tiden hade det inte hänt ett skit, men på natten till den 13 dagen över så vaknade jag och trodde att jag hade börjat läcka vatten. Ringde till förlossningen och rådfrågade dem om det kunde vara det. Vi kom då fram till att det var ev den där kända slemproppen som hade börjat luckras upp... Urk. Under dagen den 9/6 så märkte jag det var nog på G, men jag var med Lucas till vårdcentralen för att göra andningstest på honom, var sedan på Ludwigs show i skolan. Inga värkar än....  På natten till onsdagen hade jag några värkar, men inte regelbundna och inte alls farliga. På onsdagen åkte Per till jobbet och barnen var på dagis och skola. Jag började få värkar under förmiddagen som från början inte var så farliga och regelbundna. Jag låg i sängen och började klocka värkarna, märkte efter ett tag att de var regelbundna och att de började komma tätare. När jag förstod att det var ca 3 minuter mellan, tänkte jag att jag kanske ska ringa Per så att han vet att det är på gång ialla fall. Hade inte en tanke på att åka in än... När jag pratade med Per var han uppe på Kasernhöjden och körde. Han blev lite arg på mig för att jag inte hade ringt tidigare (oj då).  Han skyndade sig från jobbet och åkte för att hämta Louise (dottern), hon skulle hämta L&L när de hade slutat från skola och dagis. När Per kom hem ville både han och Louise att vi skulle åka in. Jag tyckte att vi kunde vänta, så farlig var det ju inte.... Men jag fick ge upp. Vid 12 tiden åkte vi till förlossningen. Vi tog inte med oss väskorna in för jag trodde vi skulle få åka hem igen.... (ha ha!) Vi fick ett rum och jag ville att de skulle undersöka mig för att se hur öppen jag var. Barnmorskan kollade och jag var öppen 6 cm!!! Jag hade gissat på typ 2 cm och Per gissade på 4 cm. Hoppsan jag fick visst vara kvar på förlossningen.

Barnmorskan frågade om jag ville testa att bada som smärtlindring. Det ville jag gärna, har aldrig testat det förut för när jag födde senast fans det inte badkar på förlossningen. Ett jättebadkar klev jag i och det var så skönt! Det funkade som smörtlindring. Per höll på att svettas ihjäl, men vem bryr sig! När jag hade legat i ca 30 minuter kände jag att det inte hjälpte längre. Fick gå ur och in i rummet igen. Började med att stå/hänga vid en sån där "gåstol". Fick lustgas och det funkade så bra. Kändes skönt att stå och hänga. Per fick massera mitt ryggslut då det gjorde ont där när värkarna kom. Har inte haft känning tidigare i ryggen av värkarna när jag har fött tidigare. Det var jätteskönt med massagen. När Per frågade om han kunde gå på toaletten fick barnmorskan ta över massagen.

Vi hade ett barnmorskebyte under tiden jag stod där. Helt ok, jag kunde inte ha brytt mig mer :) Märkte att jag började låta annorlunda när jag hade värkar, sa till Per att nu är det snart dags att krysta för nu låter jag annorlunda. Per påpekade detta för barnmorskan och hon frågade hur jag ville föda. Jag sa att jag ville testa att stå på knä i sängen och luta mig mot huvudändan som de höjde upp.... (hoppas ni förstår). Sagt och gjort, upp i sängen. Där stod jag och tog i för kung och fosterland. Jobbigt som bara den och det tryckte på så in åt bomben. Vattnet hade fortfarande inte gått, så barnmorskan tog tydligen en sax och hade sönder fosterhinnornan så att barnet skulle kunna komma ut. (Per berättade om saxen efteråt). Jag visste inget om detta utan kände bara att det hände något därnere :) Efter det tog det inte lång tid innan jag kände att nu kommer bebisen.

När hon hade kommit ut orkade jag inte vända mig om utan jag stod och lutad mig mot huvudändan på sängen och bara pustade ut. Per informerade mig om att vi kunde behålla barnvagnen med rosa på! Då förstod jag att det var en flicka! Hon hade bajsat mycket när hon kom ut så de fick torka lite. Jag fick den här gången se när Per klippte navelsträngen, coolt. Har inte sett det tidigare. Efter ett tag fick jag upp henne på bröstet och vi kunde titta på varandra. Det är en så häftig känsla de där första minutrarna att det är värt allt smärta!

Något som också är värt allt är den där brickan med fika man får in! Det är så underbart gott att det inte går att beskriva. Jag hade ju bara ätit frukost så det var ju extra gott för det. Min syster tjatade om att jag var tvungen att äta kakor under förlossningen men jag är inte ett dugg intresserad av att äta när jag föder barn. Vill bara ha vatten! hihi.

Jag och Astrid fick vara kvar en natt på avd 11. Detta pga doktorn hade haft rond kl 15.00 och Astrid är född 15.36, nästa rond var kl 09.00 dagen efter. Denna gång var avd 11 helt ok. (hade dålig erfarenhet efter att jag hade fått Ludwig). Jag och Astrid fick eget rum och egen tv. Jätteskönt! Nästa dag åkte vi hem och hon fick träffa alla sina syskon!

Denna förlossning gick fort och jag var inte riktigt med från början att det skulle gå så fort, men jag är så nöjd över att kroppen är så fantastiskt. Det är också otroligt att kroppen återhämtar sig så snabbt, förutom magen då...

När jag hade varit hemma några dagar kände jag att jag var väldigt trött och att jag var otroligt blek. Frågde när jag var på sjukhuset för att ta pku på Astrid om de kunde ta ett Hb på mig. Det gjorde barnmorskan och jag hade 95  i Hb, jag brukar ligga på runt 130 när jag inte är gravid. Har fått äta järntabletter och nu är jag piggare. Vet inte varför jag fick så lågt Hb då jag inte förlorade så mycket blod. Men tydligen kan det bli så ibland.

Nu tror jag att jag har fått med allt, men jag kanske uppdaterar något senare.

kram