Lojsan

Då hade vattnet gått dagen innan, hade nog lite småvärkar under dagen (tror jag), på kvällen drog det igång för fullt. Vid 21-tiden åkte vi in till sjukhuset jag och Per. Hade då krupit fram och tillbaka i soffan med värkar ett tag, med Sofia och Louise som tidtagare på värkar. Hela natten på sjukhuset höll vi på jag och Ludwig, kl 06.54 lördagsmorgonen den 9/2 kom han ut! Ludwig Per Lennart Olsen! Kan inte fatta att det är 6 år sedan, helt otroligt. Min lilla plutt...
Sen hamnade vi på avd. 11, men det är en annan historia...
Sen var det där med sömnen...hrm Han ville liksom inte sova hela natten utan gärna skrika. Gud vad vi har guppat runt på denna lilla grabb. Oj, vad han skrek. Arg som ett bi! Amningen funkade ju sådär, han blev nog aldrig riktigt mätt tror jag, inte förrän vi gav ersättning. Han hade inte tålamod att ligga vid bröstet och vänta på att mjölken skulle hinna rinna ut om man säger så. Han var som en vildkatt! Gud vad jag slet och grät. Kände mig helt misslyckad som mamma. Men han överlevde! Redan då hade han bråttom, har inte tid att vänta.

                             

Kram från en stolt mamma!