Så här blev det
Nu ska jag ner och sätta mig framför tv:n och sätta in korten jag har fått i ett album. Hade ett över...
Kram
Framkallning av kort
En sak som ger mig dåligt samvete är att vi har varit så otroligt dåliga på att framkalla kort sedan vi skaffade digitalkamera. Vi har en massa oframkallade kort på skivor... Men det skulle kännas mycket bättre om vi hade dem i papperskopior också. Vem vet i hur många år det går att titta på dessa cd-skivor? Stackars våra barn som inte kommer att ha några riktiga kort att titta på.
Är det någon som har något bra tips på billigt och bra företag som framkallar foton. Vet att vi har haft Expert tidigare men de är nog inte billigast antar jag.
Jag har nu suttit i över en timme och tittat på gamla foton. Vad fort man glömmer hur små barnen var för några år sedan och vad söta de var. Ja de är söta nu också men på ett annat sätt. :)
I dag har vi en supertråkig dag, vill inte gå ut för då blir barnen sjöblöta och vi har ingen lust att göra något annat än att bara slappa.
I går hade Ludwig en klasskompis här, en tjej som han har pratat om och lekt med i skolan. Det fungerade väldigt bra mellan dem. De såg en film och sedan lekte de. Vi var också ut en sväng (innan det började regna) och de hann att leka av sig lite mer.
Annars har det nog inte hänt så mycket, min mage växer och blir mer och mer otymplig. Känner redan panik över att det bara kommer att bli värre. Känner mig så osmidig!
Kram
Cecilia
Kaxfia! Det blir hämd på detta någongång bara så att du vet.

Har ni sett vad liten Ludwig är på detta kort. Där har han precis börjat på sin nya dagisavdelning, med bruten arm och allt. Tre år är han på denna bild. Lilla plutten!
Usch vad åren går fort... nu är han skolpojke som kan läsa och dänga sin pappa i tv/data-spel.
Kram på er!
ps. Nina kul att det går bra för Hugo på dagis. Han kommer att lära sig mycket bus och annat nu....
De leker
Lägger in en bild här på Lucas och hans systerdotter Nova. Tänk att Ludwig och Lucas är morbröder! Hur sjukt låter inte det. Hihi!

Hjälpte inte att hålla tummarna
Per är tillbaka på jobbet idag, han har ju inte jobbat sedan den 19/12 så det är på tiden. Han är fortfarande inte helt bra från förkylningen, men han pallrade sig iväg ialla fall.
Nu ska jag ner och se om vi har något ätbart till Lucas.
Kram
Hej hopp!
I fredags höll jag på att bli påkörd av en bil när jag cyklade på morgonen. Den chauffören var nog blind om han inte såg mig. Jag har nämligen på mig en sån där ful reflexväst, jättebra ljus på cykeln. Men ändå missade han mig. Helt otroligt. Tur att man har hjälm, men jag har ju inget som skyddar magen... Idot sa jag högt, tyvärr så hörde han mig inte...
I morgon ska Per börja jobba igen, det blir skönt. Få in livet i vardagen igen. Ungarna har ju snart fyrkantiga ögon av allt tv-spel och tv-tittande. Per har avslutat sina sista lediga dagar med att vara förkyld (=dödssjuk). Helt plötsligt vart han förkyld och jättehög feber... nu kan han ialla fall inte skylla på dagisbarnen på mitt förra jobb... Givarna jag träffar är friska och ingen jag känner är förkyld. Ha ha!
Nu har Lucas börjat att hosta, men jag håller mina tummar för att det ger sig snart och att han kan gå till dagis i morgon.
Kram på er!
2009!!!
I går kväll när jag låg i sängen och läste hade bebisen det lattjo i magen. Kände hur den for runt och kickade lite. Det är så häftigt att få uppleva detta igen.
Nyårsaftonen firade vi tillsammans med familjen Flacking. Trevligt och lungt. Barnen hade väldigt roligt och de var vakna ända tills vi kom hem vid ett-tiden.
Nu ska jag gå och göra i ordning en hylla som Lucas har fått i sitt rum.

Här spelas det tv-spel för fulla muggar! Ludwig sitter på bordet och Lucas hänger på bordet...

Jesper, Ludwig, jag och Per.

På andra sidan bordet: Lucas, Hanna, Lina och Johan.
Kram och Gott Nytt År!