Lojsan

Det är så härligt att se hur syskon kan vara samansvetsade. Astrid avgudar verkligen sina storebröder. När hon kommer ner och ser dem i soffan (tex) så skriker hon på dem och blir alldeles sprallig. När de går upp och hon är kvar härnere ställer hon sig vid grinder och tittar efter dem. I morse när de gick ner och hon var kvar uppe stod hon och tittade ner för "gallret" som är längs trappan. Hon skiner upp när hon är med dem. Även om inte de leker med henne utan är inne i någon egen konstig lek så är hon med dem.

Syskon är bra att ha. Man kan gadda ihop sig mot föräldrarna, man vet att syskonen alltid finns där. (Just nu bråkar Ludwig och Lucas....)  Det är en trygghet att ha syskon. När föräldrarna inte finns där längre så har man förhoppningsvis sitt/sina syskon där. Jag är glad att jag har en syster och jag är glad att mina barn har syskon.

Sen är det ju inte alla som vill ha fler än ett barn och det är ju också ok. Man kan ju vara väldigt nära någon person utan att vara syskon. Det är ialla fall viktigt att ha någon tror jag.

Nu har tydligen den minsta av syskonen bajsat.... det är visst mitt jobb att ta hand om det då Per inte är hemma och jag har ingen lust att släppa L&L i närheten av en massa bajs. Ludwig skulle spy och Lucas skulle säkert ha bajs överallt.

Kram