Lojsan

Nu har jag fått ett nytt strykjärn. Per var iväg och bytte.  Försäljaren försökte komma undan genom att säga att garantin hade gått ut. Jo, på det första strykjärnet ja. Men man har väl garanti på produkten och inte på kvittot. Strykjärnet var ju inte ens ett år nu.  Men ialla fall, nu har jag ett nytt igen. Det funkade skitbra. Alla kläder blev så släta och fina...

Nu har jag två otroligt uttråkade grabbar hemma. Jag har ingen lust att gå ut och de vägrar ju att gå ut själva. Så vi får väl se hur detta går. Söndagar är en tråkdag! Man bara väntar på att dagen ska ta slut.... usch jag har alltid sådan söndagsångest. Speciellt idag eftersom min morgondag kommer att bli väldigt seg och trist. Först glukosbelastningen och sen jobba till 18.00. Urk och blä...

Kram

I går var vi på Novas dop, så nu är även hon med i svenska kyrkan. Har aldrig varit med om en unge som är glad under hela dopet. Hon skrattade och hade jättekul :) Hon gillar verkligen att stå i centrum. Per filmade men vi glömde att ta med den "vanliga" kameran så jag har tyvärr inga kort att visa.

Nyss skulle jag stryka de gardinvepor som jag skulle sätta upp i vardagsrummet.... en vepa gick bra, sen gick strykjärnet sönder... För er som har bra minne så kanske ni kommer ihåg att detta har hänt förut. Kollade på kvittot och förra året i april gick det förra sönder. Det verkar alltså vara skitstrykjärn som jag får. Per ska åka iväg till Siba senare och byta igen....
Nu har jag alltså en vepa som hänger uppe, den andra hänger över strykbrädet och väntar... Hade också tänkt idag att stryka lite kläder så att jag slipper det i morgon kväll. Vi får se hur det blir med det.

I morgon ska jag iväg på den där trevliga glukosbelastningen också. Urk och blä. Ser inte fram emot detta kan jag informera er om. Det tar ca 2,5 timme så nu ryker det flex för mig igen. Det är så tråkigt att jag aldrig kan utnyttja min flex till något kul utan bara till läkarbesök, bm-besök och nu glukosbelastning.  Håll tummarna för att det går bra i morgon och att det inte visar att jag har någon dum diabetes. Tror iofs inte att jag har det men man vet ju aldrig.

Kram från mig

En sak som ger mig dåligt samvete är att vi har varit så otroligt dåliga på att framkalla kort sedan vi skaffade digitalkamera. Vi har en massa oframkallade kort på skivor... Men det skulle kännas mycket bättre om vi hade dem i papperskopior också. Vem vet i hur många år det går att titta på dessa cd-skivor? Stackars våra barn som inte kommer att ha några riktiga kort att titta på.

Är det någon som har något bra tips på billigt och bra företag som framkallar foton. Vet att vi har haft Expert tidigare men de är nog inte billigast antar jag.

Jag har nu suttit i över en timme och tittat på gamla foton. Vad fort man glömmer hur små barnen var för några år sedan och vad söta de var. Ja de är söta nu också men på ett annat sätt. :)

I dag har vi en supertråkig dag, vill inte gå ut för då blir barnen sjöblöta och vi har ingen lust att göra något annat än att bara slappa. 

I går hade Ludwig en klasskompis här, en tjej som han har pratat om och lekt med i skolan. Det fungerade väldigt bra mellan dem. De såg en film och sedan lekte de. Vi var också ut en sväng (innan det började regna) och de hann att leka av sig lite mer.

Annars har det nog inte hänt så mycket, min mage växer och blir mer och mer otymplig. Känner redan panik över att det bara kommer att bli värre. Känner mig så osmidig!

Kram